Är hon en sån där som gör som dom säger?

Varför har du egentligen valt att profilera dig i miljöfrågor, det är väl inte så strategiskt för en Liberal? Den frågan fick jag nyligen av en partivän.

För mig är svaret enkelt. Man engagerar sig politiskt för att man vill vara med och påverka samhället. För att man är orolig över utvecklingen i allmänhet eller engagerad i någon särskild fråga i synnerhet. Anledningen till att jag gick med Folkpartiet var flera. Jag var feminist långt innan jag visste att begreppet fanns. Tack vare scouterna och 4H fick jag chansen att upptäcka världen och för mig blev det också ett politiskt uppvaknande om apartheid och djupa globala orättvisor, men också kring bl.a. miljöproblem både borta och hemma.

När jag var liten åt vi massor av fisk från Östersjön. På torsdagarna kom ”strömmingsgubben”, en man med lång svart regnrock oavsett väder, körandes på sin flakmoppe och levererade veckans strömming. Det var ingen som reflekterade över vad fisken innehöll. De kom ju från grannskapet. Idag vet vi bättre. Mina döttrar får bara fisk från Östersjön några gånger om året, pga. miljögifterna. Vi rycker strömming till midsommar för att upprätthålla traditionen. Men sen avstår vi från att fiska. Och visst är det en sorg och miljöpolitisk skandal att vi inte ska äta fisken från våra egna vikar. Men jag hoppas att mina barnbarn ska kunna göra det. Det är en sån fråga som får mig att tycka politik är meningsfullt.

För mig är miljö- och hållbarhetsfrågorna djupt liberala. De ställer frågor om frihet och ansvar på sin spets. Om marknadsekonomins spelregler och vilket samhällssystem som faktiskt är förenligt med en hållbar utveckling. Om miljöfrågornas koppling till demokratin debatterade jag på DN-debatt med Isabella Lövin i somras.

Så svaret på frågan hur jag tänkte när jag profilerade mig i miljöfrågor är: nej jag valde inte det för att det är strategiskt om man vill göra karriär i Liberalerna. Jag gjorde det för att de är viktiga. På riktigt. I näringslivet är det en merit att ha hållbarhetskompetens och det borde det vara i vårt parti också.

Jag har ibland varit riktigt missnöjd med Liberalerna och miljöfrågorna. Det har jag inte gjort någon hemlighet av. Riktigt arg var jag inför valet 2006 när partiet motarbetade trängselskatten. Folkpartiet var först av alla partier med att förespråka ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken, redan på 1970-talet, och trängselskatt är ju en marknadsekonomisk lösning för att minska trängsel och lokala miljöproblem.

Några dagar före valet och folkomröstningen om trängselskatt lät jag mig intervjuas av DN och uppmanade Liberaler och borgerliga väljare att rösta ja till förslaget. Om jag tvekade? Nej. Blev några partivänner upprörda? Ja.

Men det dröjde bara några veckor tills Lotta Edholm ringde och frågade om jag ville bli gruppledare för oss i miljönämnden i Stockholm. Det tackade jag ja till. Ungefär då bestämde jag också för att jag ville jobba för att Liberalerna skulle bli ett riktigt tydligt och bra miljöval. För jag kände starkt att vi har något viktigt att komma med. En politik som förenar liberala värderingar och trovärdig miljöpolitik är för mig ett väldigt attraktivt alternativ. Jag har varit beslutsam, målinriktad och arbetat hårt på det jag trott varit rätt och riktigt.

Om någon några år tidigare hade sagt att jag skulle bli miljötalesperson för Liberalerna våren 2014 (vilket jag var fram till valet) hade jag blivit förvånad. Men så blev det. Vårt nya miljöprogram som vi gick till val på, blev bäst i test hos Naturskyddsföreningen 2014. Och vår politik lyfts idag fram som ett föredöme i klimatpolitiken. Och vi fortsätter att flytta fram positionerna. 

Nyligen råkade jag höra någon säga att ”Karlsbro är en sån där som gör som partiledningen säger.” Jag ler tyst för mig själv och med lite glimt i ögat tänker jag, det får de gärna tro! De skulle bara veta. För så länge jag känner att jag får gehör för viktiga frågor från både medlemmar och ledning, och inte minst väljare, är trygg i mina värderingar och min förmåga att påverka, är det resultatet som är det viktigaste. Mitt engagemang stannar dock inte vid att påverka miljöpolitiken. Det finns fler viktiga områden att utveckla. Politik är möjligheternas konst. Liberalerna behöver ett mer ideologiskt ledarskap. På alla områden.

 

16 feb 2017