Det här är jag.

Jag växte upp i en liten by i Roslagen. På landet känner man varandra. Goda relationer, starka nätverk och blomstrande föreningsliv suddar ut gränsen mellan familj och omvärld. Det har hänt att jag i vuxen ålder gått någon ledarskapskurs, där jag känt igen mig och insett att allt det där som jag fick med mig från min uppväxt egentligen handlar om ledarskap. Att tro på sin förmåga att lösa problem och att arbeta hårt för att förverkliga drömmar. Att ta egna initiativ, samarbeta och ta ansvar för gemensamma mål är för mig en livsstil. 

Vägen till en jur.kand.-examen på Stockholms universitet var inte helt rak. Jag är den första i min släkt som har en akademisk utbildning. Mina föräldrar hade bara gått i folkskola som det hette på den tiden. Men skolan och universitetet hjälpte mig att öppna mitt livs viktigaste dörrar.

Sommaren 2015 förverkligade jag en tonårsdröm, att plugga på London School of Economics and Political Science (LSE). Det var precis så häftigt och intressant som jag hade hoppats, även om livet i studentrum och 12 timmars pluggande om dagen var en utmaning för en 45-åring. Jag läste internationella relationer med inriktning på handel och klimatpolitik, något som jag har stor nytta av i mitt arbete som hållbarhetschef. Att få sätta sig på skolbänken igen var en fantastiskt energickick som gav mersmak. 

Min make Henrik Isakson är nationalekonom. Han är expert på handelspolitik och jobbar på Kommerskollegium, ofta på resande fot runt om i världen. Vi har tre döttrar. Dom sjunger. Nästan alltid. Amelie går på Södra Latins sånglinje. Kajsa går på Adolf Fredriks musikklasser. Minstingen Julia har just varit med på sitt livs första musikal. Jag sitter i styrelsen för Adolf Fredriks Flickkör och börjar bli ganska rutinerad på att vara med och fixa konserter och sälja biljetter. Att lyssna på musik och att själv spela är för mig en stor källa till livsglädje. Spelar själv mest folkmusik, men lyssnar helst på Laleh, Veronica Maggio och jazz av olika slag. Jag sitter också i styrelsen för organisationen Kvinna till Kvinna som arbetar med jämställdhet och att stärka kvinnor i krig och konfliktområden. 

Jag jobbar på att bli bättre på att segla. Drömmer om att jag ska ta mig över Atlanten. Men tills dess nöjer jag mig med båtutflykter i hemmavikarna i Roslagen. Det är en förmån att bo i ett gammalt, ganska stort och väldigt ovanligt hus i byn där jag växte upp. Med nära till natur och skärgård, men tyvärr inte särskilt många bussar per dygn. Det är en gammal lanthandel och vi är sjätte generationens ägare av huset. Att renovera, det är något vi i princip alltid gör. Just nu har vi vänt upp och ner på hela huset, för att det ska orka stå minst 150 år till och ha ett värmesystem som är modernt och klimatsmart. Till familjen hör också två älskade kaniner, Flopsy och Flora. 

Till jul händer det att vi öppnar den gamla handelsboden i huset, som ser ut som den gjorde när gammelmorfar drev den, och har julmarknad. Och jag ska erkänna att jag gillar affärer. Lika kul som att värva medlemmar till Liberalerna. För att vårt aktiva liv ska fungera har vi en lägenhet i Stockholm också. I vår familj är det alltid någon som är på väg. Och när allt kommer omkring, så brukar jag påminna mig själv om att det är viktigare att veta vart vi är på väg, än varifrån vi kommer.

 

/dsc03231.jpg

Njuter ofta av kameran som sällskap i naturen.