Skärgården måste leva på vintern. För att överleva sommaren.

Igår var jag på Vätö. Vi åkte över bron och gick en promenad vid kyrkan. Det slog mig att jag inte har varit där sedan vi plockade jordgubbar på självplocket i somras. Då var det full fart på ön och lång kö i kassan till butiken. Nu var det tyst och alldeles stilla. Egentligen är nog skärgården vackrast på vintern, även om det är under sommaren flest människor vistas där. Eller kanske är det på hösten när vassen skimrar i guld, eller så är det på våren när blommor och orkidéer får strandängarna att spraka av färg.

Vi är många som har en relation till skärgården. Och landsbygden. Du minns dina somrar i skärgården som barn. Kanske var du på kollo? Eller så har du just köpt ditt första sommarhus där, eller så tillhör du båtfolket. En sak är säker. Utan en fastboende befolkning, utan vettiga kommunikationer, utan samhällsservice som fungerar – hela året om,  skulle skärgården inte leva på sommaren heller. Så är det. Och skärgård och landsbygd lever faktiskt hela året om. Tro inget annat. 

Men kontrasterna mellan storstad, landsbygd och skärgård är stora. Förutsättningarna på många sätt väldigt olika. Men tillsammans berikar de olika områdena varandra. Precis som årstiderna gör. Men politiska beslut tar inte alltid sin utgångspunkt i det perspektivet. Så borde det inte vara. Genom att brygga broar och se Stockholms län ur ett helhetsperspektiv, får vi en bättre utveckling för alla. Hela året runt. Samhället måste t.ex. se till att det finns snabbt bredband i skärgård och landsbygd för att ge de små företagen samma livsvillkor oavsett var de drivs. Så kan hela länet växa. 

 

/16602900_10154957101458468_8161857422342569058_n.jpg

12 feb 2017